h1
ylva_carlsdotter_wallin

Historiens karaktärer

Handling eller person i fokus

Det går att skilja på handlingsorienterade och personorienterade berättelser. Sagor och äldre litteratur är ofta handlingsorienterad. Det betyder att fokus ligger på själva handlingen. Karaktärerna är ofta platta och de förändras inte nämnvärt. I sagornas värld är häxor opålitliga och oftast elaka, feer är goda och trollkarlar kan vara endera goda eller onda. Prinsessor är vackra och prinsar hjältemodiga. Troll och jättar är stora men dumma. Det statiska ligger i sagans natur och det finns en överenskommelse med läsaren om att det ska vara så, att läsaren kan lita på det. Karaktärerna är så kallade stereotyper. Dessa karaktärer går att jämföra med mytologier och moderna tevesåpor som har samma typ av stereotyper. Ofta får dessa typer visa upp en sida av människans alla egenskaper, de är endimensionella. I sagornas värld får dock huvudkaraktären utvecklas eller kan i alla fall få chansen att visa sitt rätta jag och genom de olika utmaningarna och prövningarna vinner hjälten ära och rikedom. Ofta är hjälten den lilla människan, en utvald eller bortglömd, eller den minsta i familjen. Någon vi andra små människor kan känna igen oss i och identifiera oss med.

De traditionella sagorna och fablerna var avsedda för både vuxna och barn. De spreds muntligen och har inte sällan både ruskiga och blodiga ingredienser. Sagorna lever vidare i nya versioner. De senaste åren har de med hjälp av avancerad filmteknik återuppstått på bioduken och en saga som Rödluvan får dragkraft av de senaste årens vurm för vampyrer och varulvar, dystopier och apokalypser i böcker och filmatiseringar.

Övning
Leta fram en gammal saga eller försök minnas någon du i stort sett kan utantill. Skissa upp handlingen kort. Försök nu att flytta sagan till modern tid genom att skriva om en påhittad karaktär som råkar ut för samma prövningar. Till exempel Rödluvan. Hur skulle Rödlöven kunna berättas om hon fanns idag och vem skulle hon möta som var vargen? I vilken miljö skulle hon gå? Lek bara och pröva dig fram för skojs skull.

Huvudpersonerna utvecklas

Under barnlitteraturens framväxt kom så småningom huvudpersonerna att få en större bredd i de personliga egenskaperna. De var helt enkelt hela människor med både negativa och positiva egenskaper, så kallade flerdimensionella personer. Här kan man se hur de klassiska pojkböckerna under 40- och 50-talen fortsatte i sagans tradition med hjältetypen som med svärd (fysiskt agerande) och list vinner över motståndaren, medan de klassiska flickböckerna förde fram en ny tradition där inre utveckling och mognad var hjältinnans typiska särdrag, snarare än aktivitet. Dessa roller finns med in i modern tid. Ett tydligt exempel på det finns i Den vita stenen av Gunnel Linde, där författaren trots sina ambitioner att skapa just en manlig och en kvinnlig hjälte ändå helt omedvetet lät pojken göra ett ansikte på kyrkklockan för att han skulle kunna vinna tillbaka stenen, medan flickan fick vara tyst en hel dag för att återfå den; den aktivt agerande pojken och den tysta, självkontrollerande flickan som hjältar.

I de mer personorienterade barn- och ungdomsromanerna måste karaktärernas trovärdighet vara högre. Man vill inte bara veta vad de gör, man vill veta hur personen tänker, känner och varför den agerar som den gör. Detta är en del av den historiska utvecklingen inom barn- och ungdomslitteraturen, från sedelärande fabler och spännande sagor till moderna psykologiska ungdomsromaner.

De flesta böckerna inom barn- och ungdomslitteraturen är fortfarande handlingsorienterade, även om många böcker innehåller både en spännande handlingsorienterad historia och en personlig utveckling.

 


< Person & Karaktär

Typiska karaktärer i barnlitteraturen >