Är allt som barn läser barnlitteratur? Frågan är ställd av Maria Nikolajeva, forskare och docent i barnlitteratur, numer placerad i Cambridge, tidigare professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.
Frågan är retorisk ställd och svaret blir: Självklart inte.
Barn läser allt från dagstidningar, tecknade serier för vuxna, instruktioner för dataspel, reklamtexter, faktaböcker, sådant som inte är ämnat för dem och sådant som vuxna säkert skulle säga var rent olämpligt för dem.
Om vi vänder på resonemanget då och tänker att allt som handlar om barn är lika med barnlitteratur. Nej, inte heller då lyckas vi fånga in allt. För det finns flera klassiska skildringar av barndom som inte alls var tänkta för barn. 
Det avgörande blir då ur vilket perspektiv barndomsskildringen är gestaltad, ur barnets eller utifrån en vuxens tillbakablickande och minnen. 
Maria Nikolajeva definierar i sin bok Barnbokens byggklossar barnlitteratur som:
    ”litteratur skriven, publicerad, marknadsförd och behandlad av experter med barn som dess huvudsakliga publik”. 
Något som även Lennart Hellsing, författare, poet och översättare håller sig till, med hänvisning till Göte Klingberg, professor och forskare i barnlitteratur. Barnlitteratur är ”böcker eller tidningar utgivna för barn eller ungdom, med undantag av rena skolböcker”, menar Hellsing. 
Det är alltså vilken målgrupp man vänder sig till som avgör vad som är barnlitteratur.
Barnlitteratur är däremot inte en specifik genre. Inte om man som Maria Nikolajeva med genrer menar ”en abstrakt föreställning om en grupp texter som kan identifieras genom tydliga, definierbara återkommande element”. Det finns däremot olika genrer inom barnlitteraturen, precis som inom vuxenlitteraturen.

Men vad är då ett barn? Vad är skillnaden mellan barn och vuxna och när sker övergången? Normalt räknar vi alla under arton år som barn, men det är förstås stor skillnad på en tvååring och en artonåring. Därför är det klart att litteratur som vänder sig till barn skiljer sig enormt åt.
Författarens syn på vad barn och barndom är återspeglas i skrivandet och är en viktig komponent i barnlitteraturen. Om man ser barn som små gulliga, oskyldiga, halvfärdiga individer som man vill skriva söta godnattsagor för, ja då blir det något helt annat skrivet än om man anser att barn är människor som också känner förtvivlan, rädsla, kärlek och gemenskap. Som vill bli skrämda, förfasade, räddade och känna igen sig i nyförälskelse eller utsatthet. Som vill veta sanningen om det verkliga livet eller fly den. Och varför ska för övrigt barnböcker bedömas ur perspektivet hur bra godnattsagor de är?
                     

> Vad är barnlitteratur?

Ur barnens perspektiv >