h1
ylva_carlsdotter_wallin

Historiens karaktärer

Typiska karaktärer i barnlitteraturen

Det går att se några tydliga karaktärstyper inom barnlitteraturen. Låt dig inspireras och fundera på vilket typ av karaktär som passar för det du har att berätta:

Från sagornas värld kommer folksagohjälten. Denna är ofta ett ensamt barn eller en ung människa som är utsatt på något sätt. Kanske yngsta sonen eller dottern, av okänt ursprung eller den utvalda som man väntat på i åratal. Fantasyböcker har ofta denna typ av karaktärer och har hämtat både karaktärsdrag, handlingen gott-mot-ont och miljö från sagornas värld. Poängen är att den till synes lilla vinner över den som verkat mäktig, ond och störst.
En annan vanlig karaktärstyp är det utsatta barnet som också kan vara föräldralöst, övergivet eller förrymt. Ibland bara tillfälligt; föräldrarna är på jobbet, bortresta, jobbar för mycket, är psykiskt sjuka eller mentalt frånvarande på grund av småsyskon eller egen förälskelse. De kan även vara döda eller okända. Därmed är barnet i berättelsen fri till äventyr, befriad från vakande föräldrar som ser till att ingenting farligt eller för utmanande händer. I deras frånvaro kan faror, utmaningar, kärlek, mysterier eller bara tvånget att klara sig själv i den stora världen leda till äventyr. Det ensamma barnet blir helt enkelt ett berättartekniskt knep för att skapa utrymme för historien.
Bland de mer komiska huvudpersonerna finns busungarna. De har sitt ursprung i folksagorna och Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga är en typisk sådan karaktär. I berättelserna om Pippi Långstrump får en flicka den annars typiskt manliga rackarungerollen, även hon föräldralös. Men den oförskämt egotrippade, omnipotenta och busiga katten Snurran av Eva Bergström (illustrerad av Annika Samuelsson) är en modern busunge som har sin familj runt omkring sig. Här skapar dock Bergström en bild av maktlösa föräldrar – en modern tolkning av föräldraskap månntro – och ger därmed Snurran utrymme för bus och egen vilja.

De kollektiva huvudpersonerna är ett vanligt och typiskt grepp inom barnlitteraturen. Det ger möjlighet att skildra flera åldrar och kön och därmed vända sig till fler läsare. De enskilda gestalterna vid sådana tillfällen är ofta rätt platta och stereotypa, men de blir komplexa tillsammans. Att ha flera huvudrollskaraktärer ger också möjlighet till dialoger mellan karaktärerna istället för tankemonolog. Dialog kan ge känslan av att det händer mer och det anses vara enklare för yngre barn att förstå och följa. 
I bilderboksvärlden finns det gott om talande djur, leksaker och besjälad natur i huvudrollen. Att använda leksaker eller djur är ett sätt att distansera sig från själva tematiken, både för författaren och för läsaren. Att besjäla leksaker och omgivning är helt naturligt för barn; gosebjörnen och dockan lever kanske, om inte annat så om natten, och visst kan man tala med dem.

< Handling eller person i fokus

Läsexempel på karaktärstyper >